torsdag 9 augusti 2012

Frizon

Förra veckan var jag med några av mina vänner till Åland på semester och jag konstaterade en sak som jag nog kommit fram till för länge sedan, men nu kan garantera. Nämligen att Sverige färjorna är någon slags frizon var många släpper loss riktigt ordentligt. Eller är det bara jag som blir galen så fort jag befinner mig på en färja?


Klassresan ids jag inte ens prata om, där släppte jag loss riktigt ordentligt och vill helst glömma... vem försöker jag lura egentligen? Men jag kan säga som så att jag är glad att jag inte minns mera än vad jag gör.

Idol-resan med Fredrika var också väldigt sjuk men på ett bra sätt. Där blev jag dessutom kallad "pilluantaja". Har lite svårt att fatta varifrån det kom. Visst var jag lite lössläppt men inte heller på den resan hade jag något sådant att bjuda ut . Skulle mera förstå om de ropat det efter Fredrika eftersom vad ja har förstått har hon en sådan sak. Inte för att hon bjöd ut den men ändå.



Och nu på Ålands resan tror jag nog att jag slog alla rekord i hur mycket man kan skämma ut sig. Jag anser inte att jag skämde ut mig eftersom man måste skämmas för att göra det vilket jag inte gjorde en sekund, men Martina skämdes och säkert pratades och skrattades det bakom våra ryggar för våra mediterings stunder och "djurlekar". Jag hörde en liten flicka i trappan över oss som sade : "Titta Pappa! Där är dom där som...." när jag sträckte upp handen en våning och vinkade åt alla en trappa upp.


Men jag tror att dessa galna stunder behövs då man släpper loss för att man sedan skall orka vara anständig igen på hemmaplan, eller åtminstone försöka vara för det lyckas inte alltid så bra här hemma heller.

Det blev filmat när jag försökte visa hur en pingvin går. Och om jag bara får den skickad åt mig så kanske jag bjuder på den och en annan filmsnutt.

Vad lär vi oss av detta? Svergefärjan är min frizon.

fredag 3 augusti 2012

Dagens komplimanger

En äldre dam började prata med mig i dag och jag fick några komplimanger som jag bara måste dela med mig.


Damen: Du pratar så bra svenska så man skulle kunna tro att du e finländare
Jag: Jag är nog det
Damen: Så du har fått finländskt medborgarskap
Jag: Jo
Damen: Men det var ju bra.

Så länge denna konversation höll på blev jag bara rödare och rödare i ansiktet för att ja höll på dra av pga skratt, men jag kände att jag inte riktigt vill skratta henne rakt i ansiktet för det vore ju inte riktigt trevligt. Jag ångrar bara att jag inte hade henne att gissa varifrån jag kommer, dessutom undrar jag hur länge jag har väntat på att bli finländsk medborgare? Minns inte riktigt när jag skickade ansökan.

Om ni annars inte förstod vad som var komplimanger i denna diskussion så var de att jag pratar bra svenska och att jag ser lite mera exotisk ut än en vanlig finländare.

Vad lär vi oss av detta? Jag har tydligen väntat på att bli finländsk medborgare!

torsdag 26 juli 2012

Videokamera på toaletten

 


Under senare tid har jag lagt märke till en sak som egentligen hänt under hela den tid jag bott i Jakobstad, jag har bara inte tänkt på det tidigare. Nästan varje gång som jag befinner mig på toaletten (oberoende tid på dygnet) för att uträtta mina behov  är det någon annan i huset som spolar, men det händer aldrig när jag är där för att använda spegeln. Nu har jag börjat misstänka att det är någon av mina grannar som har monterat upp en videokamera i min toalett för att följa med mina toalett besök. I jobbet har vi en s.k. "kackalista" för att se om klienternas magar fungerar som de ska. Så kanske någon av mina grannar har blivit orolig över att jag skall få förstoppning och därför känner att det är deras kall att hålla koll på mina "klöntar".


Jag är förstås väldigt tacksam över att mina grannar ställer upp för mig, för vem vet om jag en dag slutar hålla reda på mina bestyr själv och får förstoppning. För att underlätta för de som är så vänliga har jag börjat med en ny ritual varje gång jag går på toaletten. Först vinkar jag i spegeln, och sedan kikar jag ner i själva toaletten, ler och säger: Hej hej! Och sedan berättar jag vad jag tänker "släppa" dit. Eftersom jag inte vet var kameran finns måste jag prata med både spegeln och stolen, bara för säkerhets skull. Borde kanske också dela ut flyers i hela huset och tacka dem som håller koll på mig dagtid som nattetid.

Vad lär vi oss av detta? Håll reda på varandras bestyr så vet ni om era vänner håller på få förstoppning eller ej!

tisdag 17 juli 2012

Har jag funnit Siv?


Har ni läst mitt tidigare inlägg "Google searchar Siv"? Om inte kan det hända att ni har svårt att fatt "poängen" i detta inlägg.

Som ni vet har jag lagt all min energi på att söka och söka efter vem den där Siv egentligen är. Blek som ett lik efter att ha legat inne vid datorn och sökt slutade jag vara desperat och satte stopp för allt sökande, men då plötsligt fann jag någon. Kan det vara Siv fastän hon inte vet att hon heter Siv på riktigt ännu? Jag vet inte ännu ifall det är hon som är min framtida barnafödare eller inte, men just nu känns allt så otroligt bra. Det underliga men samtidigt häftiga är att hon funnits där "mitt framför ögonen" på mig i flera år utan att jag lagt märke till henne just på detta vis. Plötsligt öppnades mina ögon och jag kunde se. Fast jag tror jag måste övertala henne att döpa sig till Siv någon gång i framtiden eftersom det var så hon skulle heta enligt den gamla damen.

Det största problemet är bara det att Casper har flyttat vidare och likaså hans hund korg. Vart skall jag nu lägga henne att sova? Jag har ju ingen plats att lägga henne när jag ska klia henne bakom öronen då hon skall börja sova. Kanske jag borde flytta hit min gamla kaninbur med lya så hon får sova där? Då har hon ju åtminstone en sovplats och någonstans att "klättra från" när hon blir befordrad. Tror det blir bästa lösningen. Så nu bär det hem till mor och far för att provligga buren för att se om den är tillräckligt bekväm att sova i. Förstår inte att JAG klarar av att kläcka dessa idéer. Är tydligen smartare än vad jag tidigare insett. Ja, så är det tydligen
Så här fin är inte min kaninbur

Vad lär vi oss av detta? Nu har jag kanske hittat min Siv!

tisdag 10 juli 2012

Ensam man söker....




I dessa tider finns det miljontals och åter miljontals deiting program i TV:n, tidningar på internet och ja, överallt. Det är nästan så man kan vara säker på att man hittar ett deiting program när man knäpper på TV:n, oberoende tidpunkt på dygnet.

Nu tänkte jag ta det till en helt annan nivå. Nämligen en helt ny serie som jag tänkte döpa till "Ensam man söker surrogat". Serien ska gå ut på att kvinnor som är villiga att "låna ut" sina kroppar för att föda mig ett barn får skicka in brev och ansöka om plats i mitt program. Jag ska välja ut eller 8 stycken av dessa ansökningar som senare får komma och bo i min lilla 2:a på 42 kvadrat. Ut av dem får tv tittarna rösta på sina favoriter i direktsända fredagsfinaler och efter 7 veckor står en som vinnare att bära mina säd i 9:e månader.

Nu ska ni inte tro att jag nedvärderar kvinnor och ser dem som föremål eller något annat liknande. Nej nej, absolut inte! Men kvinnor har rätt till donatorer och kan då få barn utan manligt sällskap, och vad har då vi män för möjlighet att bli biologiska pappor utan sällskap? Svaret på det är lika med NOLL, vilket jag tycker att är väldigt dåligt. Och tänk på alla fördelar: 8 kvinnor skulle bli berömda genom en tv-såpa, tv tittare får följa med resan och påverka från början till slut (fredags underhållning med drama), serien skulle hålla på endast en säsong så man skulle slippa tänka "NEJ, inte en säsong till", man skulle slippa pressen att hålla ihop ett förhållande (som ändå aldrig håller)  när man redan från början vet att det inte ska bli något sådant, jag skulle hamna att hålla lägenheten ren och slippa trubbel i hörhållandet. Vi skulle alla vinna på det!


Men eftersom idén kläcktes tidigare i kväll får ni ännu vänta en stund på att denna helt suveräna serie skall börja sändas. Nu blir det att börja söka sponsorer, prata med TV bolag och börja bolla idéer, så kanske till nästa vår är serien färdig.

Vad lär vi oss av detta? Det skulle bli succe! Tro på dig själv och dina idéer!

måndag 4 juni 2012

Lämnad av Maria

Måste berätta om en helt galen dröm jag hade i dag efter nattskiftet.
Vi satt ett stort gäng i en buss på väg någonstans jag vet inte vart. Plötsligt såg jag en massa kort med bilder på mig i A1 storlek. Jag frågade av min bänkgranne (fader Andreas) varför det var så många kort av mig där. Som svar fick jag: " Men det är ju dina morsdagskort och presenter". 

Så tog han fram sitt morsdagskort som han gjort åt mig. I kortet hade han skrivit en dikt åt mig, något i stil med:  Jag förstår att du är besviken när Maria inte ville ta hand om Jesusbarnet med dig, utan lämnade dig ensam med honom. 

Hur galet är inte detta? För det första: Varför blir jag uppvaktad på morsdag i en BUSS? Nä-e! Nästa år vill jag nog ha en ordentlig uppvaktning!! Och för det andra: Maria och Jesus? Jag lever väl på 2000- talet och inte på 0-talet? Borde uppsöka någon som kan tyda drömmar, för det skulle vara intressant att veta vad den här drömmen betyder. Nåja, man blir aldrig riktigt klok över sina drömmar.

Vad lär vi oss av detta? Jag kräver nog en ordentlig morsdags uppvaktning. En gammal buss är jag inte nöjd med!!

onsdag 2 maj 2012

Vad då ensam?

Läste här tidigare i veckan någonstans att det är bevisat på något vänster att de som står länge i duschen känner sig ensamma. Var det till och med om man duschar i varmt vatten. Detta tror jag bara är någon slags bullshit! Om jag bara har tid så står jag minst 30 minuter i duschen och vrider vattnet varmare och varmare tills det nästan kokar. Efteråt ser jag ut som en kokad kräfta med superkrafter så den hålls i liv fast den kokats. Och jag skulle inte säga att jag känner mig speciellt ensam. Fast vem vet, om jag skulle pröva en snabb dusch. Skulle jag känna mig annorlunda då? Eller skulle det dyka upp en vän vid min sida då bara sådär hux-flux? Skall prova för att testa. 

Nej! Det funkade inte. Stoppade huvudet under iskallt vatten i 30 sekunder och ingen dök upp vid min sida. Allt som hände var att jag fick en nerkyld hjärna och hackande tänder. Alltså inget jag rekomenderar!! Tror jag fortsätter med mina halvtimmes kräftkok i duschen.



Vad lär vi oss av detta? Om ni ser mig rödkokad står ni utanför mitt wc när jag kommer ur duschen!