Nattens humorklipp 29/12-11

Nattens humorklipp 28/12-11

Nattens humorklipp

Kurragöma och ett exploderande huvud

Här om kvällen när jag låg i min säng hörde jag när något började dunka i väggen. Jag kollade till sidan  och där stod Casper och glodde rakt in i hörnet medan han viftade på svansen som en galning. Började skratta för mig själv där jag låg för mig själv i sängen och tänkte att han säkert hade kallt om nosen, och därför måste stå i hörnet där det var 90 grader.

 

En stund senare stod han och tryckte sig efter väggen med nosen rakt in i väggen, då förstod jag att han ville leka kurragömma. Så Margit och Casper sökte efter nya gömmställen medans jag räknade till hundra. Casper (smart som han är) försökte krypa under bäddmadrassen men slapp endast dit med huvudet med kroppen fortarande på golvet, Margit var lite smartare och kröp in i garderoben. 

Sedan när jag var mitt upp i "sökandet" råkade C släppa lite luft. Smallen var så hård att han skrämde både sig själv och Margit, vilket resulterade att  båda hoppade till och M råkade komma åt en spik med huvudet och hennes balonghuvud exploderade. 

Tur i oturen var att är hon så uppblåst av all mediauppmärksamhet efter slottsbalen så hon själv fixade att blåsa luft i sitt huvud och är nu hel och fin igen. Men tror nog inte hon leker kurragömma med C igen.

Vad lär vi oss av detta? Lek inte med en hund som har dålig mage, det kan sluta olyckligt!

Margit i globen

För ett år sedan var det jag och min kusin Fredrika som begav oss till Stockholm för att vara med för att kora Sverges Idol 2010. Resan blev så gott som perfekt och ett minne som jag aldrig kommer glömma. Vi träffade ett helt gäng underbara människor på den trippen, Blondie, Lambert, Farsan, Viktoria och många andra. Har varit sugen på att göra en kryssning igen som skulle bli lika bra, men har nu kommit fram till att vi skulle behöva göra en kryssning som slutar i kaos så vi skulle gråta glädjetårar när vi kommer hem. På så sätt skulle jag kanske sluta vara sentimental över förra årets resa och inse att det bara var en engångsföreteelse och kan inte upplevas igen. 

Egofoto före finalen

Planen var nog att vi skulle åka i år igen men F bestämde sig för att bli fattig studerande i stället för att åka dit igen, och jag ville inte åka dit ensam. Slutresultatet blev att jag skickade iväg Margit för att få uppleva stämningen i globen och förklara för Laila att hon kan glömma mig. Hon verkar inte förstå att jag inte längre vill ha henne och skickar mig en massa meddelanden hela tiden. Förstår att hon är ledsen, för vem vill inte ha en bit av Achmed? Men man måste väl ändå kunna släppa taget någon gång. Margit fick en underbar resa och jag har klarat mig utan meddelanden av L, men det är bara ett dygn sedan och det kan komma ännu. Men huvudsaken är att Margit hade kul och att Amanda vann.

Margit är på väg fram till Amanda och Robin

Vad lär vi oss av detta? Ibland måste man släppa taget!

Margit och jag på bal.

I tisdags firades som ni säkert vet Finlands 94 års självständighetsdag. Tarja Halonen och doktor Pentti Arajärvi bjöd till bal på "slottet". Min första tanke när jag kollade posten och såg min inbjudan till balen var: "Vad skulle jag göra där? Ensam överklass människa med en hel bunt högre-medelklass divor. Börjar de inte förstå vid det här laget att jag inte är intresserad". Dessutom hade jag planerat in ett träningspass mot kvällssidan och skulle i jobb till natten, vilket jag prioriterar högre och också meddelade dem. Fick direkt svar att de ordnar med privatflyg åt mig så jag hinner med mina andra sysslor före och efter. Var tydligen viktigt att jag skulle komma dit.  Efter en stunds betänketid kom jag fram till att jag kanske borde åka dit ändå, så kanske jag slipper flera inbjudningar, räcker med alla jag fått tidigare år. Svarade dem : "Jag kommer inte utan min Margit!" Det var ok, huvudsaken var att jag skulle komma dit. 

Klädseln är ju en viktig del på balen och eftersom jag egentligen inte ville dit och få så mycket medieuppmärksamhet bestämde jag mig för en helt vanlig outfit samt att komma in bakvägen (misstolka nu inte detta). Jag menar. Som den överklass människa jag är vill alla få bild av en, så jag tyckte att min plan verkade riktigt vettig. Men på något vis har någon ändå lyckats fota mig och Margit när vi kom in.

(som ni ser är Tarja väldigt glad att vi kommer inklamppande i slottet)

Vi klarade oss utan större uppmärksamhet och flög nöjt tillbaks till fina Jakobstad för ett nattskifte. Nu har jag ett långt år framför mig i hopp om att inte få en inbjudan igen. Verkar som om vi klarade oss undan med bara ett fotografi av oss Margit och jag. Men om ni ser några fler bilder får ni gärna meddela mig!

Vad lär vi oss av detta? Självständigheten kan vi inte tacka tillräckligt för, men balen är överskattad!