Frizon

Förra veckan var jag med några av mina vänner till Åland på semester och jag konstaterade en sak som jag nog kommit fram till för länge sedan, men nu kan garantera. Nämligen att Sverige färjorna är någon slags frizon var många släpper loss riktigt ordentligt. Eller är det bara jag som blir galen så fort jag befinner mig på en färja?

Klassresan ids jag inte ens prata om, där släppte jag loss riktigt ordentligt och vill helst glömma... vem försöker jag lura egentligen? Men jag kan säga som så att jag är glad att jag inte minns mera än vad jag gör.

Idol-resan med Fredrika var också väldigt sjuk men på ett bra sätt. Där blev jag dessutom kallad "pilluantaja". Har lite svårt att fatta varifrån det kom. Visst var jag lite lössläppt men inte heller på den resan hade jag något sådant att bjuda ut . Skulle mera förstå om de ropat det efter Fredrika eftersom vad ja har förstått har hon en sådan sak. Inte för att hon bjöd ut den men ändå.

Och nu på Ålands resan tror jag nog att jag slog alla rekord i hur mycket man kan skämma ut sig. Jag anser inte att jag skämde ut mig eftersom man måste skämmas för att göra det vilket jag inte gjorde en sekund, men Martina skämdes och säkert pratades och skrattades det bakom våra ryggar för våra mediterings stunder och "djurlekar". Jag hörde en liten flicka i trappan över oss som sade : "Titta Pappa! Där är dom där som...." när jag sträckte upp handen en våning och vinkade åt alla en trappa upp.

Men jag tror att dessa galna stunder behövs då man släpper loss för att man sedan skall orka vara anständig igen på hemmaplan, eller åtminstone försöka vara för det lyckas inte alltid så bra här hemma heller.

Det blev filmat när jag försökte visa hur en pingvin går. Och om jag bara får den skickad åt mig så kanske jag bjuder på den och en annan filmsnutt.

Vad lär vi oss av detta? Svergefärjan är min frizon.

Dagens komplimanger

En äldre dam började prata med mig i dag och jag fick några komplimanger som jag bara måste dela med mig.


Damen: Du pratar så bra svenska så man skulle kunna tro att du e finländare
Jag: Jag är nog det
Damen: Så du har fått finländskt medborgarskap
Jag: Jo
Damen: Men det var ju bra.

Så länge denna konversation höll på blev jag bara rödare och rödare i ansiktet för att ja höll på dra av pga skratt, men jag kände att jag inte riktigt vill skratta henne rakt i ansiktet för det vore ju inte riktigt trevligt. Jag ångrar bara att jag inte hade henne att gissa varifrån jag kommer, dessutom undrar jag hur länge jag har väntat på att bli finländsk medborgare? Minns inte riktigt när jag skickade ansökan.

Om ni annars inte förstod vad som var komplimanger i denna diskussion så var de att jag pratar bra svenska och att jag ser lite mera exotisk ut än en vanlig finländare.

Vad lär vi oss av detta? Jag har tydligen väntat på att bli finländsk medborgare!