Lukta mig i skrevet

Natten till tisdag såg jag ett gammalt Hjärnkontoret avsnitt i jobbet där de pratade om luktsinnet. Där kom det fram att om människans luktsinne är stort som ett frimärke så är hundens stort som en fotbollsplan, och att de kan känna lukten av alla som varit på en plats ganska långt tillbaka. Är det då därför de alltid skall lukta en i skrevet när de hälsar?

Samtidigt började jag fundera hur de kan stå ut med sig själva? Jag menar, vårt luktsinne som inte är så bra och ändå känner man hur de stinker ur käften. Hur våldsamt måste det inte vara för dem själva då? Och när man blåser dem i ansiktet så vänder de bort huvudet ungefär som om det luktar så förfärligt. Jo tack! Du doftar inte så gott heller. Eller är det helt enkelt för att man blåser tillbaks deras egen andedräkt så de håller på kola vippen av deras egna luftföroreningar? Hundar är helt enkelt underliga djur. Men oo så underbara.



Annars så började jag blöda näsblod här om dagen, men eftersom det är förbjudet att droppa blod på golvet så kissa de jag i tvättkorgen i stället.


Vad lär vi oss av detta? Hundar är all bra konstiga!