Google searchar Siv

Här om kvällen när jag var i jobb på ett av mina ställen fick jag ännu en gång den eviga frågan vad min fru heter. Kvinnan i fråga ville inte tro på mig när jag försökte berätta att jag fortfarande är singel och bor ensam med min hund, så hon började sjunga en sång för mig. Minns inte ordagrant hur sången gick, men det var något i stil med: Nu ska vi titta, nu ska vi se vad din käraste heter. Heter hon kanske Siv?

Eftersom de äldre alltid vet bäst och har mycket mera livserfarenhet tog jag henne förstås på orden. Det måste alltså betyda att min framtida äkta hälft heter Siv, så nu har jag googlat och försökt hitta henne den vägen. Men det är inte det lättaste, speciellt när man inte har något efternamn. Kanske jag borde fråga nästa gång jag träffar henne vad just denne Siv har för tillnamn, för att göra det hela mycket lättare. Inte för att jag är desperat, nej nej! Njuter som bäst av det ljuva singellivet. Men sen när Casper någon gång går bort och man vill ha något sällskap, vore det trevligt att veta vem som kommer ligga där på golvet vid fotändan i hans hundkorg. Jag är trots allt lite nyfiken på vem hon är. Och nu om någon tänker: "Ska han ha Siv att sova i en hundkorg på golvet?" 

Ja! Vad är det för fel på det? Har själv testat korgen och det är absolut inget fel på den, hon hamnar ju trots allt inte att ligga direkt på golvet. 

Vad lär vi oss av detta? Google är inte alltid en tillförlitlig sökplats!

Börjat släppa gaser

Nu skall jag göra ett nytt försök att komma igång med bloggandet. Förra gången jag slutade blogga var också i januari, det verkar vara en dålig månad att skriva i.

Här om dagen var jag till Kokkala med Fredrika för att bränna lite pengar. Vid H&M hittade jag en "lippis" som F övertalade mig att köpa. Dagen efter kommenterade en vän till mig att jag påminner lite om Sean Banan när jag har mössan. När jag då en stund senare kom hem stod det en man utanför min lägenhet med två små pojkar, de var kanske runt 3 och 5 år. Det var soligt så jag hade mina solglasögon på och jag lämnade på dem när jag steg ur bilen. När jag sedan gick från bilen hörde jag hur den äldre killen i extas ropade till sin far: " Titta! Sean Banan. PAPPA TITTA! DET ÄR SEAN BANAN!"

När jag hörde det höll jag på dra av, men fick bita mig i läppen för att inte börja skratta. Jag täcktes inte riktigt kolla dit men jag såg i ögonvrån hur pappan vände sig om och började flina stort, för han såg ju att det inte var någon banan som kom gående på Jakobstads gator.

Måste bara inflika hur mycket jag gillar mitt jobb där man kan få höra helt underbara kommentarer ibland. I kväll har jag fått höra kommentarer som: " Vad släpper du för gaser här då jag alltid börjar hosta när jag kommer hit?" och "Han ska ta mig till 7:e himlen". 

Vad lär vi oss av detta? Om ni tror att ni ser Sean Banan men samtidigt börjar hosta är det bara jag som släpper mina gaser!