Jordgubbar och frusen hjärncell

I går kväll hade vi plättkalas i Vasa med frusna bär, Lina, Emma och jag. Första gången jag någonsin gjort en plättsmet och den blev helt ok, åtminstonde lever vi alla ännu även om E och L's  hjärncell frös till is tack vare jordgubbarna.

Det var tidig väckning i morse redan 06.00 för att köra Emma till Vasa flygplats för hon skulle och hälsa på Peter (Daniel) till Göteborg. Även om jag steg upp så tidigt kom jag för sent till skolan för (o)vanlighetens skull och min lärare tyckte att jag skall skaffa mig en alarmklocka, men jag kommer tydligen ändå inte i tid fastän jag stiger upp 2 timmar på förhand. Det kan inte bero på något annat än att jag inte är det minsta intresserad av vad jag studerar, eftersom det är ganska sällan jag kommer försent till jobbet och DÅ beror det faktiskt på att jag försovit mig.

På väg hem från Vasa stannade jag till vid Hagalund för att söka jobb till våren, men det kan hända att jag får söka till någon annan plats. Nu blir det sängdags efter en trevlig kväll med några nära och kära.

PS. Det är Emma på bilden, inte någon dement tant från Hagalund.

Vad lär vi oss av detta? Skyll inte på min väckarklocka när jag är försenad till skolan.